Sex på film och humaniorans framtid

När filmen Ur kärlekens språk kom 1969 väckte den stor uppståndelse. Den här svenska sexualupplysningsfilmen innehöll nämligen inte bara samtal mellan fyra sexologer och olika scener med skådespelare. Nej, det riktigt omskakande var de äkta samlags- och onaniscenerna som förekom - i en specialbyggd studio hade vanliga människor sex framför kamerorna. I London demonstrerade 30 000 människor mot filmen, den totalförbjöds i Norge, den beslagtogs av den amerikanska tullen - kort sagt, den blev en biosuccé utan dess like. Nu var inte Ur kärlekens språk på något sätt den första sexualupplysningsfilmen, genren hade redan då en lång historia och var från allra första början en omdiskuterad genre. Det berättar filmvetaren Elisabet Björklund vid Lunds universitet, som forskar om de svenska sexualupplysningsfilmerna. Dessutom handlar det om humaniorans framtid. Humaniorans så kallade kris debatteras med jämna mellanrum i Sverige, men nu vädrar humanisterna morgonluft. I den nya boken Alltings mått, humanistisk kunskap i framtidens samhälle skriver idéhistorikerna Anders Ekström och Sverker Sörlin att humanioran inte alls befinner sig i kris, tvärtom spelar den en mycket större roll än vad vi tror, och den kommer att bli allt viktigare framöver. Programledare är Urban Björstadius.