Rökning som statusmarkör
Om att den typiska rökaren inte längre är en välbeställd äldre man utan en lågutbildad kvinna med dålig ekonomi, och om att Bamse kan ses som en representant för statens våldsmonopol och västerländsk kolonialism. Med Urban Björstadius.
Vid mitten av 1900-talet ansågs det fint och elegant att röka och då var det främst välsituerade män som rökte, men idag är det i stället lågutbildade kvinnor med dålig ekonomi som röker.
I en ny avhandling i sociologi har Tove Sohlberg vid Stockholms universitet undersökt varför kvinnor och män har börjat och slutat att röka, förr och idag, och hon säger att det behövs mer än hälsoargument för att få dagens rökare att sluta.
I en annan studie har forskare sett att snusande idag fungerar som en inkörsport till rökning bland ungdomar. Junia Joffer är doktorand vid Umeå universitet och verksam vid Centrum för klinisk forskning Dalarna och som utredare i folkhälsofrågor vid landstinget Dalarna, och hon säger att av de ungdomar som tidigt började snusa rökte över hälften när de gick sista året på gymnasiet.
Dessutom handlar det om Bamse, världens starkaste björn, som nu har tolkats ur ett statsteoretiskt perspektiv. Simon Larsson, doktorand i socialantropologi vid Göteborgs universitet, har studerat ett hundratal Bamsetidningar från 1973 och fram till idag och han säger att Bamse återspeglar olika svenska ideal och synen på det svenska välfärdssamhället.
Byn där Bamse och hans vänner bor kan ses som en bild av staten där Bamse representerar och upprätthåller statens våldsmonopol. Att Bamse ständigt kämpar mot Krösus Sorks olika varuhus- och motorvägsbyggen kan tolkas som att Bamse kontrollerar marknadskrafterna genom statliga interventioner, och de olika resorna som Bamse, Skalman och Lille Skutt gör där de hjälper lokalbefolkningar att bli kvitt envåldshärskare kan ses som en form av kolonialism.
Programledare är Urban Björstadius