Jakten på den ensamma gärningsmannen

En anonym man spränger sig plötsligt i luften bland människorna på gågatan i Stockholm. I skydd av mörkret siktar en ensam skytt på ovetande människor i Malmö. Judiska skolbarn blir utan förvarning mördade av en främmande man i Toulouse. Och så Breivik, som dyker upp till synes ur tomma intet, spränger de norska regeringskvarteren och sedan skjuter ihjäl 69 personer, mestadels tonåringar. De ensamma gärningsmännen är ofta svåra att upptäcka innan de begått sina brott. Men efteråt lyser spåren tydligt, ofta på Internet, och vi frågar oss hur polis och säkerhetstjänster kunde missa att upptäcka dem i tid. Problemet är att de spår de lämnar efter sig på chatforum och webbplatser ofta är fragmentariska. I ett forskningsprojekt på Totalförsvarets forskningsinstitut försöker man därför hitta metoder att upptäcka sådana här ensamma terrorister genom de spår som de lämnar efter sig på Internet, berättar forskarna Lisa Kaati och Pontus Svensson. Det finns också andra sätt att upptäcka presumtiva gärningsmän. Henrik Belfrage är professor i kriminologi vid Mittuniversitetet i Sundsvall, forskningschef vid rättspsykiatriska kliniken i Vadstena och professor vid psykologiska fakulteten i Bergen i Norge. Han har intervjuat flera hundra grova våldsbrottslingar och är en ledande forskare när det gäller att ta fram så kallade riskbedömningsinstrument, som blivit allt vanligare för att på förhand kunna bedöma om en viss person kan antas begå exempelvis våldsbrott. Han säger att flera terrordåd har kunnat avstyras på det här sättet, utan att det har kommit till allmänhetens kännedom. Men vad händer då i samhällen som drabbas av grova terrorbrott? Och hur reagerar människor som under en längre tid lever under hot om att när som helst drabbas av exempelvis självmordsbombare? Ann Enander är docent i psykologi och verksam vid Försvarshögskolans ledarskapscentrum i Karlstad, där hon forskar och undervisar om bland annat risk- och krispsykologi, och hon säger att människor ofta reagerar tvärtemot hur vi kanske tror, något som får betydelse för hur myndigheterna bör agera vid kriser. Programledare är Urban Björstadius.