Ett hundliv i förändring

De flesta av dagens hundägare har en nära och intim relation till sin hund och många ser hunden som en familjemedlem, men under de många tusen år som hunden har funnits vid människans sida så har den inte alltid behandlats väl. Lösspringande byrackor fick livnära sig på människornas avfall och de levde ofta ett riktigt hundliv.

I den nya antologin Från renhållningshjon till modeaccessoar, 10 000 år av relationer människa-hund i Sverige så skriver ett tiotal forskare från olika discipliner om allt från hundens roll i religion och konst till hur hundnamnen har förändrats från antiken till idag. En av författarna är etnobiologen Ingvar Svanberg som skriver om hundarna i det gamla allmogesverige, och han säger att hunden sedan många tusen år är en naturlig del av människoflocken – förr hade alla hund. Men vår relation till hunden förändrades under 1900-talet och i stället för att bara se den som ett bruksdjur blev hunden en livskamrat. Det syns inte minst i alla de handböcker som blev populära under slutet av 1900-talet och som betonade vikten av att låta hunden vara just hund, berättar idéhistorikern Karin Dirke. Förändringen syns också i de namn vi ger våra hundar, säger Katharina Leibring vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. Förr hette hundarna sådant som Trogen och Tapper, men idag ger vi ofta hundarna samma namn som vi ger till våra barn, som Molly, Wilma och Maja. Programledare är Urban Björstadius.