Ett gränslöst Europa – men bara för vissa

När man i Romfördragen beslutade om fri rörlighet inom EU fick inte medborgarna i de europeiska kolonierna samma rättigheter som medborgarna i Europa. Dessutom handlar det om hur dricks kan användas både för att belöna, bestraffa och att köpa sig fri.

Romska tiggare på gatan, flyktingar som dör på Medelhavet och en rädsla för bidragsturism när EU utvidgar med fler medlemsländer. Många av de nyheter som fyller tidningar och nyhetssändningar idag kan på ett eller annat sätt spåras tillbaka till den fria rörlighet som är en av grundpelarna inom EU. I en ny avhandling i statskunskap undersöker Meriam Chatty historien bakom de politiska beslut som har lett fram till dagens situation. När den fria rörligheten förhandlades fram på 1950-talet så var exempelvis flera av Europas länder fortfarande kolonialmakter, vilket fick konsekvenser för hur man kom att tolka medborgarskapet. Algeriet var visserligen en integrerad del av Frankrike vid den här tiden och algerierna var franska medborgare, men ändå fick algerierna inte samma rättigheter som fransmännen i Europa. Dessutom handlar det om hur dricks kan användas som belöning, bestraffning eller ett sätt att köpa sig fri. Dricks är nämligen mycket mer än det där lilla extra som man ger, och forskning om dricks kan säga mycket om livet i restaurangbranschen. Paula Mulinari är forskare i socialt arbete på Malmö Högskola, och hon använder dricksen som en ingång för att studera olika aspekter av restaurangbranschen. Programledare är Urban Björstadius.