Prisa Herrens namn - tillbedjan och friheten

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/prisa-herrens-namn-tillbedjan-och-friheten-arc47Ps 96I dagens psaltarpsalm uppmanas vi att prisa Herrens namn.Att tacka Gud begriper vi, men hur hyllar man någons namn?I biblisk begreppsvärld är namnet tätt förknippat med en persons egenskaper. Det är därför somliga byter namn efter tydliga omvändelser: Jakob (den som lurar och bedrar) blir Israel (den som har kämpat med Gud).Ty stor är Herren... Grundskälet till att Gud ska prisas och äras står att finna i Hans natur. Vi letar ofta i vårt eget inre efter skäl att prisa Herren, men djupast har det med vem Han är att göra.Sedan görs en jämförelse. Herren är värd att frukta mer än alla de andra gudarna. Folkens alla gudar är avgudar (v 5). En avgud är någon/något som tar Guds plats. Men också något vi lutar oss emot som egentligen inte förmår bära oss.Israels folk blir sekulariserade, men inte genom att sluta tro på Gud. Nej, det är mer subtilt än så. De ”breddar sin aktieportfölj”, som Magnus Malm skriver, genom att lyfta in också andra gudar och försäkra sig om att åtminstone någon hör deras böner om tillväxt och bättre grödor. Gärna Jahve, men inte bara Han.Problemet med rörelsen bort från Israels Gud handlade inte endast om att fler gudar importerades (även om det var illa nog), utan också om vad detta gjorde med tillbedjan och attityden till det gudomliga. Man lyfte in språkbruket och attityderna från avgudadyrkan i tillbedjan av Herren Gud, Jahve, och tonen i bönen förgiftades.Attityden till Herren påverkades av de relationer Israel upprättade med andra gudar. Bönen blev helt instrumentaliserad. Vi ber gärna, men bara om det ger något. Vi närmar oss gärna Herren, men då får han leverera bättre än de andra alternativen.Vad händer med människan när till och med gudsrelationen har tillväxtsyften? När den handlar om vad man får ut av den? Det tränger oss. Det gör oss ängsliga. Det dödar all tillit och berövar oss på all frihet.Det är i den krampen vi kan lyssna till Guds egen självpresentation. Mose står inför den brinnande busken och frågar: Vem ska jag säga har sänt mig? Gud svarar: ”Jag är den jag är. Säg att ’jag är’ har sänt dig.”Det första vi ber i Herrens bön är: Vår Fader som är i himmelen, låt ditt namn bli helgat, vilket innebär att avstå från all instrumentalisering. Vi använder inte Jesu namn för att få saker. Vi använder inte Guds namn FÖR ATT. Bibelläraren Hans Johansson: ”Gud har inga användarvänliga handtag. Man kan inte bära runt på Honom som man känner för.”Vad händer med oss när vi tillber Gud för att Han är den Han är?Då släpper somligt. Det är nämligen så att inte heller Han instru- mentaliserar relationerna. Han söker inte oss främst för att flytta oss från A till B. Han är inte ute efter oss likt en maskinist som sätter samman en fungerande produktionsapparat. Han är den Han är, och i tillbedjan blir också vi de vi är.Att be ”Låt ditt namn bli helgat” handlar om att freda relationen. Gud är den Han är, och du är den du är. Om vi tror att Gud har kramp över sakernas tillstånd och ständigt behöver vår hjälp, då kommer också vi att få kramp. Men om Gud är stor, oändlig och i total kontroll och dessutom inte jagar oss med dolda motiv, då sätter tillbedjan oss fria. Att prisa Guds namn är att erkänna vem Han är och att låta Hans egenskaper dra ut oss i frihet.Dagens psalm slutar med: ”se, han kommer, se, han kommer för att råda över jorden, råda rättvist över världen, råda trofast över folken.” Känner du hur trycket släpper? I Guds närhet, i tillbedjan och förundran får ångesten ge sig. Friheten är nämligen själva hemligheten. I Guds närhet, inför Hans ansikte, strålar den djupaste av alla friheter emot oss. Trycket lättar och krampen släpper.=== För samtal ===Nämn för vara...