Givandets glädje

Fredrik LignellVems är pengarna?https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/givandets-gladje-ar5ijVår tid präglas av habegär. Hela tillväxtekonomin bygger på att vi inte är tillfreds. Hur skulle det se ut om folk gick runt och var nöjda med sina prylar och kläder? Att i en sådan kultur frivilligt ge bort något är i sig en motkultur.Paulus försöker hjälpa de Jesustroende i Korint att förhålla sig kristet till sina pengar, och därmed också till sina medmänniskor. I 2 Kor ägnar han två kapitel åt att förbereda dem på den insamling som äger rum, då deras kristna syskon i Jerusalem är med om hungersnöd och stor brist. Paulus reser personligen runt och samlar in gåvan, och tanken är att den ska ligga färdig när han kommer.2 Kor 9:1-8Det är från den här texten vi hämtat uttrycket ”Gud älskar en glad givare”.Paulus befinner sig i Makedonien, och församlingen i Achaia (regionen där staden Korinth ligger) har gett löfte om att man vill vara med i stödet. Det löftet har sporrat andra att göra likadant.Det är också min erfarenhet. Ibland är andras iver en god sporre i mitt givande.Det är också noterbart att det inte är fråga om stundens ingivelse eller en känslokick att ge, utan Paulus förbereder dem ett år i förväg, och de ska planera och lägga undan för att vara beredda när det är dags att överlämna gåvan. Var och en, säger han, ska ge som han har beslutat sig i sitt hjärta. Det verkar inte som att han hänvisar till principer eller att alla ska ge lika mycket. Inte heller procentuellt ska alla ge lika mycket. Det är nämligen viktigt att det sker utifrån en frivillighet och ett eget beslut.Men, är inte detta lurigt i vår postmoderna kultur? Alla ska följa sitt hjärta och göra som man vill har ju inte direkt gynnat generositeten och osjälviskheten.Nej, men nyckelordet är beslutat. Det fattas ett beslut grundat på behovet (lidandet i Jerusalem), tillgångarna (i kap 8 talar han om att var och en ska bedömas utifrån vad man har och inte utifrån vad man inte har) och viljan (det är ett hjärtats beslut).Ett hot, menar Paulus, mot givandets glädje är olusten och tvånget (v 7). Om man ger utifrån en känsla av att ha blivit manipulerad eller tvingad blir det inte bra. Gång på gång i bibeln talas det om människans frihet, och Gud verkar slåss mycket målmedvetet för den friheten. Tvånget kommer från demonerna, men friheten kommer med Jesus Kristus.Alltså: poängen är inte att ett flåsigt kollekttal ska få oss att ge lite mer än vi egentligen vill, och dessutom avkrävas glädje samtidigt. Vi ger inte heller för att vi inte vågar annat. Allt det luktar olust och tvång, alltså motsatsen till den glädjefyllda generositeten.Matt 6:19-21Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Alla som köpt något riktigt dyrt man länge spanat på vet vad detta vill säga. Man sparar och längtar, och till sist har man det! Pengar äger en märklig förmåga att rikta vårt hjärta.Lägg märke till vad Jesus inte säger här. Om det stod tvärtom, att där ditt hjärta är kommer också din skatt att vara, då vore det liksom förutbestämt. Men nu öppnar sig en möjlighet: Man kan ta sin peng och leda sitt hjärta genom att samla pengen på rätt ställe.Jag hör ingen piska vina varken i Paulus text eller i Jesu undervisning. Nej, det är snarare en inbjudan. Man kan fatta genomtänkta beslut i sitt hjärta, fria från olust och tvång, sporrad av andra givare i en gemenskap.Slutligen:Före tidens början, säger bibeln, hade Gud fattat beslutet att en dag sända sin son till världen. Det sker i förnedring och brutalitet, men det sker också med smak av den glädje som alltid omger Guds väsen. Hebr kallar Anden för ”glädjens olja”. Tänk dig att Gud genom generationerna och alla årtusenden gått och längtat: snart ska jag ge min gåva. Vilken glädje!Det som händer när...