Ett barn har fötts del 4 - Fridsfursten

Fredrik LignellEtt barn har föttshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-barn-har-fotts-del-4-fridsfursten-arb5gHela scenen har med krig att göra: Nöd, mörker, ångestens natt står det i slutet på kapitlet innan. Förtryckarens piska, stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod. In i brutaliteten, våldet, blodet och döden sänder Gud någon. Det är inte en armé, inte en flygattack, inte ens en ensam soldat, utan ett barn. Bland alla namn barnet har finns namnet Frids- eller fredsfursten. === Shalom ===I svenskan gör vi åtskillnad mellan fred och frid. Detta krånglar till det för oss, då vi ges en möjlighet att bedra oss själva: Vi tror att man kan ha frid med Gud och frid i hjärtat, men inte leva i och verka för fred med människor. På hebreiska används naturligtvis ordet SHALOM. Ordet är ett av hela Skriftens huvudbegrepp. Hel, oskadd, sund. Guds fullkomlighet. När juden önskar någon Shalom, då innefattar det allt detta, samt välgång och frid/fred med både Gud och människor. Ps 85:9-14Här får vi ett koncentrat av Shalombegreppet. Allt detta finns i hebreiskans ord. En av de s.k. småprofeterna, Mika, skådar in i framtiden och säger: ”Herren ska lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa. Folkslagen skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Aldrig mer ska det övas för krig.” (Kap 4)Endast månader innan Messias verkligen föds som ett barn, fylls Johannes Döparens pappa Sakarias av Helig Ande och profeterar: Luk 1:78b-79När Jesus sedan föds sjunger änglarna: Fred på jorden! I urkyrkan var militärt våld en otänkbarhet. På 300-talet när kejsar Konstantin gör kristen tro till statsreligion, då går den kristna kyrkan på två generationer från att, i slutet av 200-talet, ha varit svårt förföljd till att alliera sig med makten och förfölja andra. Då äger en magisk förvandling rum. Man lyckas med konststycket att separera Jesus från hans undervisning och idéer. Vi tillber Jesus, men vi lyssnar inte på vad Han säger. Men att göra något i Jesu namn är att göra det i Jesu anda. === De två rikena ===Två riken framträder i Bibeln: Guds rike — Där Jesus är. Där Jesus får bestämma. Där hans vilja sker fullt ut. Världen — Gudsrikets motsats. Inte den skapade världen, utan snarare en makt som styr utanför Guds rike. Bibeln säger att världen är i den Ondes våld. Världen är Djävulens domän, där han regerar. Man kan avgöra ett rikes väsen på de metoder som används.I världen utövar man makt över människor, men inte i Guds rike. I världen hugger man av någons öra, men i Guds rike helar man samma öra, och sätter tillbaks det på den fiende som arresterar Gudsrikets kung. I världen/imperiet används makt, våld och härskartekniker. Guds rike uttrycks i tjänande, korsets väg och att lägga ner sitt liv. Därför kan svärdets metod aldrig gestalta korsets Kung. Greg Boyd: ”När Gud spänner sin allsmäktiga muskel, då ser det inte ut som Rambo eller Terminator — det ser ut som Golgata!”Tre (något förenklade) argument jag hör för ickevåld:Människan vill innerst inne väl. Låt oss hålla sams. Icke-våld fungerar och är effektivt. Icke-våldets och fredens väg är kanske inte effektivast, men vi går den vägen för att vår Mästare gjorde det. Personligen lutar jag starkt åt alt tre. Så vad ska vi höra i talet om Shalomfursten?Dels finns här en kallelse till efterföljelse. Vi har tagits upp i Jesu rike, präglat av tjänande, försoning och ett romerskt kors. Samtalet om vad det innebär när det gäller ödmjukhet, tjänande, fiendekärlek, krig, konflikter och nationalism behöver leva. Här finns också källan till den djupaste tröst...