Ett annat sätt att leva del 4 - Det fördolda livet

Fredrik LignellEtt annat sätt att levahttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-4-det-fordolda-livet-ard97Matt 6:1-18Om Jesus i kapitel fem undervisade om vad — handlingarna, handlar kap sex snarare om hur — intentionerna. Jesus kritiserar fariséerna för hyckleri - hypokrites på grekiska, som betyder skådespelare. Han säger att fariséerna ber och åmar sig i offentligheten, och antyder att de inte tycker det är någon idé att be om ingen ser det. Det är som att våra korrumperade själar har svårt för den rena godheten. Vi börjar göra något gott, men om vi inte vakar på det glider det ofta över i show, att visa upp sig och imponera. Och då är det plötsligt inte lika gott längre. I dagens text talar Jesus om tre områden, att ge, be och fasta. Alla dessa kan korrumperas om jag inte lyssnar till Jesu undervisning. Jfr Symeon och Hanna i templet i samband med att Jesus bärs fram som nyfödd. Varför känner de igen Jesus bland alla andra bebisar? Dels står det att Anden uppenbarar det, men man kan också ana att det har med deras vanor att göra. Han ser och känner igen Guds besök därför att han inte lever hela sitt liv i synligheten och brådskan. Trots att han lever i storstaden Jerusalem finns det också en annan frekvens som vårdats i Symeons liv. Han har befunnit sig i det fördolda. Där har han hört Guds löfte, där har han väntat och sett sådant som inte syns i synligheten. När små barn leker på lekplatsen är den vanligaste frasen: »Kolla på mig nu!« Det ligger djupt i det lilla barnet att bli sedd och inför publik göra små konster på gungan. Så småningom i livet blir denna jakt något mer subtil, men inte så mycket. »Se mig, gilla vad jag gör, hör vad jag har att säga.« Det lilla barnet ropar fortfarande på uppmärksamheten och bekräftelsen. Jesus målar i dagens text hur Fadern har en särskild lutning in i det fördolda. Han ser i det fördolda, och bedjaren som stänger in sig och inte ständigt lånar sig åt offentligheten får den största av alla belöningar: Hon är sedd och hörd av Gud själv, noterad av himlen, uppmärksammad av Den Helige. En kyrka som skyr det fördolda och endast uppehåller sig vid det synliga förkunnar ett budskap fjärran från det Jesus predikade. Om estrader, ljusriggar och antalet videostreams är drivkraften och måttstocken kommer kyrkan att förflackas alltmer och dessutom göra sig skyldig till att förkunna budskapet att estraderna ger bättre belöning än den Gud som ser och finns i det fördolda. Det sägs att Regalskeppet Vasa sjönk just på grund av detta. Det var för mycket båt ovanför vattenlinjen och för lite båt under. 1600-talets ståtligaste industriprojekt står som en dom över människans ständiga dragning mot fåfänglighet och yta: Båten sjunker, med kanoner, guld och allt, då det vitala livet under ytan valts bort till förmån för prakten och det synliga. Det är intressant att notera vad Jesus inte säger. Han påstår inte att: ”Sannerligen, den som imponerar med sin andlighet får inget beröm alls.” Det går att impa, och det funkar. Man kan med sin fromhet göra intryck. Egentligen står det: ”Sannerligen, de har till fullo fått ut sin lön.” Det är som att berömmet fyllts, och att det inte finns plats för något beröm från Fadern. Jesus vet att bekräftelsen, att vara sedd och noterad är djupa behov, och omdirigerar snarare än kväver därför vår längtan efter bekräftelse och beröm. Gud, lär vi oss i dagens text, inte bara ser i det fördolda. Han är i det fördolda. När vi orkar stanna i det fördolda är belöningarna därför två. Dels får vi någon form av belöning av Gud för det goda vi gör. Och dels får vi syn på Honom. När jag rör mig in i det fördolda livet möter jag Honom, för det är där han är. Man skulle kunna tro att det är bättre att låta bli...