Vem bär ansvaret för bärkaoset?

Om priset på sylt och slaveri i vår tid. Asiatiska bärplockare - bedragna på utlovade löner och istället tyngda under livslånga skulder - vågar inte återvända hem. Hör om svenska myndigheter som anklagas för att medverka till människohandel. Om blåbärsskogen som vägen till en eftertraktad europeisk arbetsmarknad.

Rapporter om slavliknande arbetsförhållanden brukar ofta handla om platser långt borta. Vi har hört det i de senaste veckornas nyhetsrapportering - exploateringen av människor som arbetar på klädfabriker i Kambodja och på vinodlingar i Chile. Men det sker också på närmare håll - i de svenska bärskogarna. Och det har blivit något av en ritual som går i årlig repris. På våren kommer försäkringarna om att I ÅR ska det minsann bli bättre. På sommaren anländer bärplockarna - från Thailand, Bangladesh, Kina och Vietnam - fyllda av förhoppingar om stora förtjänster. Men snart växer förtvivlan över att inkomsterna uteblir trots långa arbetsinsatser. Och med höstens antåg övergår det i desperation över utsikten att behöva återvända hem, där stora skulder väntar, men utan pengar att betala dem med. Under en kort period hörs representanter för det offentliga Sverige som bedyrar att NÄSTA ÅR ska vi inte behöva bevittna dessa missförhållanden igen. Och så blir det tyst tills nästa bärsäsong drar igång igen. Men vad händer med bärplockarna under tiden? I Konflikt har vi skildrat en grupp vietnameser som kom till Särna i norra Dalarna för att plocka bär. 290 bärplockare hade beviljats arbets- och uppehållstillstånd av det statliga svenska Migrationsverket. Men nu, efter arbetet i bärskogen, är mer än hälften kvar i Europa. Och det visar sig också att en del av vietnameserna som kom till Sverige aldrig plockade några bär. Så snart de landade på Arlanda tog de sig vidare åt annat håll. För dem var bärplockarvisumet en biljett till den europeiska arbetsmarknaden. Men de allra flesta som nu blivit kvar i Europa, de är här för att de inte fick nån lön i Sverige. Och hemma i Vietnam har de skulder på motsvarande mellan 15 000 och 25 000 kronor - som de lånade för att kunna åka till Sverige. Så nu befinner de sig alltså illegalt i Europa och försöker tjäna ihop till pengarna de är skyldiga därhemma. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har letat upp flera av dom - i Norge, Polen och Tyskland. Så var ligger egentligen ansvaret för alla dessa människoöden? Hur gick det till när flera hundra vietnameser landade i Sverige med arbetstillstånd? På deras avtal med bärföretagen står att de är garanterade en minimilön på 17 730 kronor i månaden. Det är kontrakt som Migrationsverket beviljat uppehålls- och arbetstillstånd för, och som också facket granskat och godkänt. Så vad var det som gick fel? Och har vi anledning att vara överraskade? Lotten Collin ville nysta i ansvarskedjan. Hon började hos Kommunalarbetareförbundet, det fackförbund som hanterar bärbranschen. Gäster är Mats Wingborg, journalist och författare som skrivit mycket om migrantarbetare, och Tomas Tobé, moderat ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Lotten Collin