Utvalda och bortvalda migranter

Om invandrings-politikens två sidor; högre murar mot de många och öppningen för de kunniga om rika länders kamp om fattigas kompetens och framtida behov av outbildad arbetskraft Lördag 1 december

Hundratals miljoner människor världen över har det gemensamt att de lämnar sitt hemland i hopp om ett något bättre liv någon annanstans. Ledande politiker i världens rika länder uppvisar också gemensamma drag. De försöker stilla oroade hemmaopinioner med allt hårdare tag mot invandringen. I Sverige hade vi i veckan det socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg, Göran Johansson, som vill slänga ut alla de som kommit hit med hjälp av människosmugglare. I de två första stora TV-debatterna i USA mellan alla de amerikanska presidentkandidaterna har frågan om immigration blivit den hetaste potatisen. När demokraternas kandidater debatterade försökte de undvika frågan. Men när republikanernas kandidater ställdes mot varandra försökte de istället överträffa varandra i grenen att stoppa invandringen. Den republikanske presidentkandidaten Duncan Hunter, från San Diego, är en av dem som allra ivrigast driver förstärkt skydd mot Mexico och var med och tog besluten om att bygga barriärer mot Mexico. Idag är USA i färd med att förlänga de båda stängsel som löper längs vissa delar av gränsen till Mexico. För tio år sedan var gränsövergången mellan Tijuana i Mexico, och San Ysidro i södra Kalifornien, den allra mest populära. Men med två stängsel, värmesensorer och ett ökat antal amerikanska gränspoliser, har antalet gripna minskat till ungefär en fjärdedel. I mer oländiga områden, längre österut, försöker hundratals människor dagligen att ta sig över gränsen. Frilansjournalisten Claes Andreasson har, för Konflikts räkning, följt med den mexikanska gränspolisen i Tijuana, Grupo Beta, som främst har till uppgift att hjälpa emigranter. De kom att möta flera som stött på amerikansk polis, deporterats, men är fast beslutna att försöka igen. Lilia Velasquez är advokat och lärare vid California Western School of Law i San Diego i södra Kalifornen, och specialiserad på immigrationsrätt. Efter drygt 20 år i yrket konstaterar hon krasst att immigranterna inte längre har några rättigheter som hon kan tillvarata åt dem. Egentligen borde hon ha lagt ned sin verksamhet för länge sedan. Men hon fortsätter att brinna för att ändra de amerikanska invandringslagarna. Med smeknamnet ”flaming justice”, flammande rättvisa, och propert klädd i röd dräkt syns hon ofta ute bland migranter och den amerikanska allmänheten för att informera om hur systemet fungerar - eller snarare inte fungerar. Men det viktigaste arbetet bedriver Velasquez på sin advokatbyrå. När Konflikts Daniela Marquardt ringer upp henne börjar hon berätta om en mexikansk man med fyra barn som är amerikanska medborgare. Hans fru var tvungen att åka till Mexiko för att ta hand om sin svårt sjuke far. Och när hon skulle återvända till familjen måste hon ta hjälp av en smugglare för att ta sig över gränsen till USA. Och det här var just när skogsbränderna i södra Kalifornien bröt ut tidigare i höstas… I det Europa som tillhör EU har fokus, liksom i USA, legat på att säkra EU:s yttre gränser för att stoppa inflödet av immigranter. ”Frontex”, EU:s byrå för samarbete kring gränsbevakningen, startade i år sitt Europeiska patrullnätverk i samband med flyktingströmmen från Afrika till kanarieöarna. Så muren byggs allt högre, men för en månad sedan tog EU-kommissionen ett nytt initiativ och öppnade en liten dörr in till Europa. ”Blue card”-systemet som svar på USA:s ”Green card”. För de mest högkvalificerade; IT-tekniker, ingenjörer och läkare. För där finns ett stort behov av den invandringen, hävdar Franco Frattini, eu-kommissionens vice ordförande och kommissionär för rättvisa, frihet och säkerhet. Konflikts Mikael Olsson ringde hans talesman, Friso Roscam Abbing, och frågade om kampen om de högutbildade, behovet av de lågutbildade och regleringar för att göra den illegala invandringen...