UTRIKESPOLITISKA VÄGVAL OCH SVERIGES RÖST I VÄRLDEN

Tonläget i svensk utrikespolitisk debatt har höjts. Men betyder det något? Hör någon Sveriges röst i världen idag? Vad har skett med det som en gång kallades moralisk supermakt när Sverige alltmer underordnat sig ambitionen om en alltmer gemensam utrikespolitik i EU. Om skillnader mellan alliansregeringens och de rödgrönas utrikespolitik. Folkvalda och forskare om vad Sverige kan och bör göra åt EU:s utrikespolitik. Dessutom; Konlikts Randi Mossige Norheim berättar om fd Guantanamofången Adel Hakims efter domstolens beslut att riva upp migrationsverkets avslag och bevilja asyl.

I onsdags inledde utrikesminister Carl Bildt riksdagens utrikesdebatt genom att presentera utrikesdeklarationen, regeringens avsiktsförklaring för utrikespolitiken under året. Konflikts Mikael Olsson var där och lyssnade; i kammaren till ministern och oppositionens riksdagsledamöter, på åhörarläktaren till gymansielever och i hissen till utländska diplomater. Och fann; en ovanlig utrikesdeklaration, nedtonad för att inte stöta andra länder inför Sveriges ordförandeskap i EU, en utrikesdebatt med en ovanligt enad opposition och högt tonläge samt åhörare som faktiskt inte riktigt förstod vad som hänt.      För att försöka klargöra för dem och andra som har svårt att se hur alternativen i svensk utrikespolitik egentligen ser ut diskuterar Konflikts Mikael Olsson med Cecilia Malmström, folkpartistisk EU-minister, Anna Kinberg Batra, moderat ordförande i riksdagens EU-nämnd, Urban Ahlin, socialdemokratisk talesman i utrikesfrågor och vice ordförande i riksdagens utrikesutskott samt Hans Linde, vänsterpartiets utrikespolitiske talesman. De två senare representerar också sina partier i de ”rödgrönas” grupp som nu arbetar med en gemensam utrikespolitisk plattform. EU betraktas av våra folkvalda, inte bara i utrikesdeklarationen, som den en av de absolut viktigaste vägarna för en svensk påverkan på världen. Men vilken möjlighet har då lilla Sverige att påverka ett allt större EU? Mikael Olsson ringde upp ett antal forskare som specialiserat sig på EU:s gemensamma utrikespolitik och beslutsprocessen inom EU; Daniel Korski, forskare vid tankesmedjan European Council of Foreign Relations i London, har gedigen både akademisk och praktisk erfarenhet av internationell politik. Han har agerat rådgivare till bla de brittiska, amerikanska och afghanska regeringarna och givit ut mängder med publikationer om EU:s gemensamma utrikespolitik. Korski anser att Sveriges tid som ”moralisk supermakt” är över, men menar att Sverige, tack vare sitt tidigare engagemang har ett stort förtroendekapital som ger landet större inflytande än vad Sveriges ringa storlek borde betyda. Richard Gowan är en annan forskare anknuten till ECFR, men som har sitt huvudsakliga arbete vid Center on International Cooperation vid New York University. Han är flitigt intervjuad som sakkunnig av bla BBC och CNN, vid sidan av flitigt publicerade artiklar och rapporter om EU:s politik och möjligheter i det internationella systemet. Även han ser att Sverige kan ha ett oproportionerligt stort inflytande i EU. Men han tonar ner EU:s möjlighet att påverka resten av världen där gamla maktcentra, USA, och nya, Kina och Indien för lång tid framöver kommer att utöva ett större inflytande. Den tredje forskaren som Konflikt ringde upp är svenske Daniel Naurin docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har i två stora undersökningar, före och efter EU:s utvidgning, intervjuat hundratals politiker och tjänstemän i andra EU-länder för att kartlägga vilka medlemsstater som är duktigast på att bygga nätverk och därmed få saker genomförda. Resultaten visar på att svenskar är bland de , populäraste samarbetspartnerna och effektivaste nätverksbyggarna i EU-systemet. ADEL HAKIMS ASYL Avslutningsvis berättar Konflikts Randi Mossige Norheim vad som hände när Adel Hakim, vars öde hon följt i Konflikt under de senaste tre åren. Han är uiguren från västra Kina, som tillsammans med flera...