Terrorismens större sammanhang

Om bombaren på Bryggargatan och den bredare bilden. Konflikt blickar bakåt i årets produktion för att bättre förstå Taimour Abdulwahab al-Abdalys dåd i Stockholm. Hör uppföljningar kring al-Qaidas dödsryckningar, kalsongbombarens konsekvenser i Jemen och svårigheter med SÄPO:s syn på Somalia.

Säpos rapport som offentliggjordes i onsdags, om Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige, hade nog inte fått lika mycket uppmärksamhet om inte bomberna i Stockholm hade briserat för en vecka sen. Men nu har det gått fort. Demokratiminister Birgitta Ohlsson och andra har bläddrat direkt till åtgärdsdelen i slutet och jäktar iväg till grannländer som Danmark för att studera handlingsplaner mot radikalisering och möta säkerhetspoliser. Ordföranden i riksdagens justitieutskott, socialdemokraten Morgan Johansson, går så fort fram att han snubblar på det egna partiet. Vice ordföranden i samma utskott Johan Linander, Centerpartiet, använder bomben som bräcka för att vinna budgetdebatten och rädda resurser till polisen. Säpos roll och rapport har efter bomben blivit en första rangs angelägenhet för många. Därför tänkte gör vi nedslag i frågor, röster och reportage från årets Konflikt som på olika sätt kan väcka frågor kring detta, kring Säpos möjligheter och förmåga, och kring komplikationer i kriget mot terrorismen. För det har varit frågan denna vecka: hur ska terrorismen bekämpas?  I USA har diskussionen av nödvändighet kommit längre. Med flera fall av så kallad "home grown terrorism", terrordåd utförda av amerikaner; som Major Nidal Malik Hasan, som sköt ihjäl tretton personer på armébasen Fort Hood i november 2009, och den misslyckade bombningen av Times Square i New York i maj i år, utförd av amerikansk-pakistaniern Faisal Shahzad. Och bara under de senaste veckorna har FBI lyckats avvärja två stora terrorbombningar. I Konflikt den 4 september, om Religionens roll i politiken, grävde frilansjournalisten Petra Socolovsky i den då heta debatten om ett moskébygge vid Ground Zero och hamnade bredvid en udda, kostymklädd man på ett lite annorlunda scoutmöte. Konflikts Ivar Ekman ringde också henne i Washington för att ta reda på vad som hänt sedan dess. Här i Sverige vet vi förstås inte i detalj hur reaktionen på attacken i Stockholm kommer att se ut när det gäller vidgade befogenheter för polisen. Vad vi däremot känner till är det som redan hänt, där polisens och Säpos arbetsmetoder kommit i dagen: som det tillslag som skedde i Göteborg i slutet av oktober. Det var efter att polisen fått underrättelser om ett islamistiskt bombhot mot shoppingcentrat Nordstan i centrala Göteborg, som man grep ett antal personer i Göteborgsförorten Angered. Till vårt program den 27  november reste Konflikts Lotten Collin till Göteborg, för att ta reda på vad som hänt. I samband med en granskning av rykten om rekrytering till terrorism i Stockholmsförorten Rinkeby i våras, hade vi anledning att fråga Säpo vad man egentligen vet om utbredningen av våldsbenägen islamistisk extremism i sverige. Gäst i studion var Malena Rembe, chefsanalytiker vid Säkerhetspolisens, Säpos kontraterrorenhet, som den 8 maj fick frågan om hur stort terrorhotet var för svensk del. En försiktighet att använda alltför enkla förklaringar till varför individer blir våldsbejakande extrema islamister präglar Säpos nu aktuella rapport. Några resonemang i rapporten har använts flitigt i debatten efter bombaren på bryggargatan; utanförskap, våldsfascination, identitetssökande, grupplojalitet, med mera. Mest psykologiska och sociala förklaringsmodeller gör att terrorismens orsaker nästan avpolitiserats. Men i Säpos rapport nämns också drivkrafter som samhällsengagemang, upplevelse av global orättvisa, förtryck och frustration över att demokratiska kanaler inte ger resultat. Så vägen till våld kan börja med indignation. Indignation över att inte civila offer och övergrepp av amerikanska och allierade i Irak, Pakistan och Afghanistan inte uppmärksammas tillräckligt...