Pakistans svåra balansgång

Lördag 27 september

I Pakistans gränsland mot Afghanistan har de afghanska talibanerna, med Pakistans tysta medgivande, kunnat dra sig tillbaka och samla sina styrkor för attacker in i Afghanistan. Bland deras anhängare och beskyddare har en ny pakistansk talibanrörelse vuxit sig allt starkare men den har i sin tur vänt sig mot det pakistanska styret. Rapporterna om självmordsattacker, kidnappningar och sprängdåd kommer allt tätare. Och de begränsar sig inte bara till de otillgängliga gränstrakterna utan sker allt oftare i Pakistans storstäder. Sprängattentatet mot Marriott Hotel visar att inte ens de mest välbevakade delarna av huvudstaden i Islamabad är säkra. Militären trappar upp kampen mot extremisterna men har trots 120.000 soldater på plats svårt att få kontroll över området. USA har tappat tålamodet med sina pakistanska allierade och själva börjat utföra attacker på pakistanskt territorium - den 3 september för första gången med en markräd - vilket ytterligare retar upp den anti-amerikanska opinionen i Pakistan. Pakistans nytillträdde president Asef Zardari har en vansklig balansakt att utföra mellan inhemska, regionala och internationella intressen. Samtidigt som han är beroende av stöd utifrån markerade han en viss distans i sitt sitt tal till FN:s generalförsamling i veckan: Man eliminerar inte terroristhotet genom att kränka vår suveränitet - tvärtom kan det få motsatt effekt, sa han. I det pashtunska stamområdet nära gränsen till Afghanistan ligger byn Darra Adam Khel. I 150 år har dess lysande smeder kopierat alla upptänkliga sorters vapen och sålt dem längs den dammiga affärsgatan. Under det tidiga 80-talet, när Afghanistan var ockuperat av den sovjetiska armén, blomstrade vapenhandeln i Darra Adam Khel. Och nu kan man återigen läsa om Darra Adam Khel - om självmordsbombningen mot ett klanledarmöte där man diskuterade hur man skulle kunna stå emot talibanerna, om massflykt undan strider mellan talibaner och den pakistanska armén. Vapenbyn har blivit en del av den frontlinje som löper genom nordvästra Pakistan men har återverkningar långt därutanför. Den pakistanske journalisten och författaren Ahmed Rashid har nyligen kommit ut med en ny bok om Pakistan - Descent into Chaos, med underubriken ”hur kriget mot islamisk extremism är på väg att förloras i Pakistan, Afghanistan och centralasien.” Sedan boken kom ut i somras har landet sjunkit ännu djupare ned i kaoset, sade han när Konflikts Agneta Ramberg ringde upp honom i Lahore. En ny och avgörande faktor för Pakistan är de inhemska talibanerna. De är brutalare och mer extremistiska än sina afghanska bröder och de har en egen agenda, att talibanisera norra Pakistan och att destabilisera hela det rådande systemet. Det är framför allt i stamområdena – FATA, Federally administered tribal areas - i nordvästra Pakistan, som talibanerna har tagit över bit efter bit. Men talibaniseringen har spillt över in i den likaledes pashtunska nordvästra gränsprovinsen – NWFP, North West Frontier Province – ibland med tragikomiska krav på ändrad levnadsstil bland befolkningen. I den vackra Swatregionen, en gång ett populärt turistmål, nu föremål för strider mellan den pakistanska armén och talibanerna, har de till och med gett sig på den pakistanska vänstertrafiken: ”de utan skägg, de som kör på vänster sida som britterna, de som säljer rakhyvlar, makeup eller behåar kommer att dödas” stod det i ett hotbrev där. Till och med den traditionella pashtunska musiken, har de tystat. Men i maj i år gjordes en musikalisk motattack. Efter att den islamistiska provinsregeringen, som hade förbjudit alla offentliga musikframträdanden, röstades bort i valet i februari anordnades den första konserten på flera år i provins-huvudstaden Peshawar. Konflikts Marie Liljedahl ringde upp  journalisten Shaheen Buneri som var med. Men tyvärr blev det inte början på något nytt som många hade hoppats, berättar han. Pashtunska musiker som flydde från Talibanregimen i Afghanistan...