Kvinnorna tar strid för sin revolution

Om bakslag och frambrytningar för arabvårens mödrar och döttrar. Vad hände med kvinnorna som stred i täten mot förtrycket? Vart tog de vägen när konstitutionerna skulle skrivas om och nya politiker väljas? Hör om sextrakasserier, överlevnadsstrategier och hjältinnemod i Jemen, Egypten, Libyen och Syrien - i de arabiska revolternas kölvatten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vid den här tiden för två år sedan slog den arabiska våren ut i full blom. I land efter land, över hela arabvärlden, gick människor ut på gatorna för att protestera. Mot sina envåldshärskare och för demokrati. Och på många platser var det kvinnorna som stod i centrum för revolutionerna. De stod längst fram i demonstrationstågen och stred för sina rättigheter sida vid sida med männen. Tillsammans  fick de marken att röra sig under fötterna på diktatorer i Tunis, Kairo, Tripoli å Sanaa.  Men sen dess har mycket hänt. På många håll verkar den feministiska festyran ha kommit av sig. Det talas om en islamistisk vinter, om religiösa maktfullkomliga män som helst vill förpassa kvinnor till hemmet, eller nikaben. Som inte alls vill dela med sig av makten när det kommer till kritan och som vill skrämma och straffa kvinnor som tar sig ton mot de nya ledarna. Men - hur stort problem är egenligen islamisterna? Kvinnorna har ju tagit en allt större plats också inom dessa rörelser? Konflikts Lotten Collin var i Jemen under revolutionens crescendo, i oktober 2011. Hon återvände i veckan till huvudstaden Sanaa - där protesterna mot kvarlevorna av den nu avgångne president Ali Abdullah Salehs regim fortfarande pågår. På fredagsbönen mötte hon de islamistiska kvinnorättsaktivisterna Yusra Ahmed å Nadia Abdallah. I veckan hölls en syrisk kvinnokonferens i Stockholm. Kvinnor från oppositionens många falanger möttes för att planera hur kvinnors ställning kan stärkas den dag inbördeskriget är över. Till konferensen kom också kvinnor från andra delar av arabvärlden för att dela med sig av sina erfarenheter från pågående och avslutade revolutioner. Konflikts Kajsa Boglind åkte dit för att spela in ett samtal med tre av deltagarna: Bassra Kodmani, syriska och tidigare taleskvinna för syriska nationella rådet, Sameera Tuwaijri, saudiska och chef för UN Womens kontor i Kairo och Israa Murabit från organisationen Voice of Libyan Women.De tecknade en bild av att kvinnor visserligen blivit mer politiskt aktiva under upproren, men att de ändå inte inkluderas när nya lagar väl ska stiftas å konstitutioner skrivas. Många arabiska kvinnorättsaktivitster betonar att kvinnorna under revolutionerna vågat bryta mot de sociala normerna, och därigenom vidgat sitt handlingsutrymme. Men det är fortfarande inte helt ofarligt att utmana de gränser som finns för kvinnorna i arabvärlden. Det har blivit tydligt i Egypten.  Två år efter revolten som störtade Mubarak har landet kastats in i en turbulent period av politiska kriser, våld och protester. Och för halva befolkningen har revolutionen inte lett till några påtaliga förbättringar alls - tvärtom toppar Egypten den skamliga lista över länder där kvinnors inflytande minskar - enligt den internationella studien Global Gender Gap Report. Egypten har idag en enda kvinnlig minister - det är lika många som på Gamal Abdel Nassers tid på 60-talet...