Kvinnor i krig

Om våldtäkterna som sargar i krig och som fortsätter och förtigs i fred - det perfekta massförstörelsevapnet fördöms av alla men användandet bara fortsätter. Om läkaren som lyckats få världen att uppmärksamma övergreppen och aktivisten som var med och skrev FN-resolutionen om skydd för kvinnor i krig, liksom om försoning med förhinder. Idag finns både uppmärksamhet och lagstiftning - men vad har egentligen hänt?

I Konflikt har vi gång på gång återkommit till kriget mot kvinnan - den konflikt som skördar flest offer i världen men som ändå får försvinnande lite uppmärksamhet. Varje år dödas mellan 1,5 och 3 miljoner flickor och kvinnor på grund av sitt kön - i den siffran har man räknat in allt från hustrumisshandel till selektiva aborter och sexuellt våld som vapen i krig. Detta fick tidningen the Economist att i mitten av 00-talet kalla det som händer för en förintelse som inträffar var fjärde år utan att någon uppmärksammar det. Men efter alla dessa år av ointresse för kvinnovåld i världens medier och på de stora toppmöterna finns det idag vissa områden där det har börjat röra på sig - både rent juridiskt och när det gäller uppmärksamheten. Vi gör återblickar till platser, kvinnor och män som vi träffat tidigare och för att se om någonting har hänt sedan sist. För tio år sedan var den iranska aktivisten och FN-experten Sanam Anderlini med och arbetade fram en FN-resolutionen som många betecknar som en milstolpe eftersom kvinnors särskilda behov av skydd i konflikter och nödvändigheten av kvinnors deltagande i säkerhetsarbete dämed kom upp på säkerhetsrådets dagordning. Resolution 1325 innebär att fred inte längre bara är en affär mellan olika väpnade grupper, utan att också det civila samhället inkluderas - där kvinnor och säkerhetsfrågor som rör kvinnor blir en del av agendan. Sanam Anderlini jobbade då - för tio år sedan - för den brittiska organisationen International Alert. Idag är hon bla konsult för FN, och har också skrivit boken Women building peace. What they do. Why it matters. 10-års jubileet av resolution 1325 kommer i år att uppmärksammas av kvinnoorganisationer över hela världen. Konflikts Ira Mallik ringde upp Sanam Anderlini i Washington DC, för att höra mer om varför en resolution ses som ett så viktigt steg frammåt. Det var länge väldigt tyst om de sexuella övergreppen i inbördeskrigets Demokratiska Republiken Kongo. Men så började berättelserna nå ut, bland annat tack vare chefskirurgen på Panzisjukhuset i östra Kongo Dennis Mukwege. I slutet av 90-talet förstördes det sjukhus han då arbetade på och han fick i uppdrag att bygga upp ett nytt i staden Bukavu. Det var egentligen var tänkt att fungera som mottagning för friska gravida kvinnor. Men det blev inte så. Den första patienten som kom in var en ung kvinna som skadats svårt av våldtäkt. Sedan dess har Dennis Mukwege och hans kollegor opererat tusentals kvinnor som utsatts för misshandel och mycket brutala våldtäkter. Konflikts Mikael Olsson träffade honom på ett seminarium för två år sedan.¨Sedan intervjun gjordes finns tyvärr inga tecken på att antalet våldtäkter skulle minska i Demokratiska republiken Kongo. Nyligen besökte FN:s katastrofsamordnare John Holmes landet och konstaterade att antalet våldtäkter ligger konstant. Mira Velucic är en av flera bosniska socialarbetare som arbetat med kvinnor som utsattes våldtäkt under kriget i början av 90-talet och genom den svenska organisationen Kvinna till kvinna har hon varit med i ett utbytesprojekt med kongolesiska kollegor. Deltagarna har besökt varandra i både Kongo och Bosnien för att tala om gemensamma erfarenheter, möten som filmats av dokumentärfilmaren Marika Griehsel. Konflikts Robin Olin var med när filmen Kvinnornas krig hade premiär tidigare i år då också Mira Velucic och Ester Munyerenkhana från Kongo var med. Frågan om straffrihet har länge diskuterats. Den danska psykologen Anne Bovbjerg, verksam vid Röda Korsets psykotraumacenter i Köpenhamn som intervjuades i ett...