Imperiedrömmen som gick upp i rök

Om Operation Irakisk Frihet och drömmen att skapa demokrati med soldater och stridsplan. Vad har USA vunnit på sju års fälttåg, när Obama nu proklamerat operationen över? Vilka väntar på att fylla det irakiska maktvakuumet? Hör irakiska livvakter, amerikanska säkerhetsrådgivare och kinesiska strateger tala om döda djur, förlorade drömmar och ett amerikanskt återtåg där många strider återstår.

Drygt sju år efter företrädaren George Bush krigsdeklaration mot Irak förklarade president Obama nyligen Operation Iraqi Freedom avslutad. 100 000 soldater har tagits hem, 50 000 blir kvar på baser i Irak för att fungera som rådgivare till de irakiska säkerhetsstyrkorna. Men en vecka efter att presidenten deklarerat att det stridande uppdraget är slut, deltar amerikanska soldater i en mottack mot upprorsmän i Bagdad. Två dagar senare dödas två amerikanska soldater av en irakisk kollega inne på en bas. Så förutom fortsatta strider i Irak rasar nu strider i debatten om vad som egentligen är slut – inte den amerikanska närvaron, som en del kallar fortsatt ockupation, andra en övergående stödinsats till irakiskt självstyre – utan strider om vad som egentligen blev vunnet och av vem. Där pågår också en strid om vår bild av vad som faktiskt hänt. Inte ens så viktiga omständigheter som hur många civila irakier som dödats eller jagats på flykt finns det sakuppgifter alla är överens om. Så i en värld där världens ledande stormakt, USA, de senaste två åren ändrat fokus från Irak till andra konflikter – Afghanistan, Pakistan och Iran, och media hängt med och vänt också vår uppmärksamhet bort från Irak – så finns det anledning att stanna upp nu, titta tillbaka och fundera på vad är det egentligen som hänt i Irak. Hur har kriget påverkat landet som, i strid med större delen av världens vilja, valde att inleda det? Detta "preemptive war", förebyggande krig, som var nåt nytt till och med för världens enda supermakt, som Amerika kallades 2003? Konflikts Ivar Ekman bodde i USA under åren före invasionen och råkade befinna sig mitt i imperiets hjärta, Washington, den dag då Bushs trupper nådde Bagdad. Bland dem han träffade den dagen fanns en av krigets arkitekter, Elliott Abrams, som idag inte ångrar något. En annan som nära följt Irakkriget är journalisten George Packer. Han har en annan syn och menar att kriget visat att USA är ett land i förfall, vilket Irakkriget gjorde klart. Innan vi kan börja hantera våra egna ekonomiska och politiska problem kan vi knappast hoppas att ha en roll som ledare eller förebild i världen, säger George Packer. Men för att förstå maktbalansen i Mellanöstern måste man förstås förstå oljan, och dess outgrundliga vägar. Och för att förstå oljan måste man idag vända sina blickar österut, mot världens nya energislukare Kina, som tidigare i år gick om USA som den största importören av Saudisk olja, och nu söker nya källor. Hur har Irakkriget påverkat Kinas intressen i regionen, och har det ändrat kinesernas syn på USA? SR:s korrespondent Hanna Sahlberg söker svaren och intervjuar den Kina-baserade palestinske affärsmannen Falah al Ali och professor Yin Gang, som studerar Mellanöstern vid den kinesiska samhällsakademin, och fungerar som rådgivare åt den kinesiska regeringen. USA har inget val, utan måste dela kakan med Kina, säger Yin Gang. Men inte bara Kina, utan även makter närmare Irak, bevakar sina intressen i landet. Det gäller inte minst Iran, som ibland utmålas som både konkurrent och efterträdare till USA som tyngsta maktspelare i Irak. Ofta är det i dragkampen mellan USA och Iran, som man i arabiska media spårar det dödläge som uppstått i regeringsfrågan efter valet för ett halvår sedan. Anledningen skulle vara att USA, Iran och Saudiarabien stödjer olika kandidater och drar åt olika håll. Farhågor som gjort att både regeringarna i Washington och Tehran gått ut och förnekat all inblandning. Men hur ser det egentligen ut? SR:s Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén börjar söka svaren i tvåflodslandet,..