Handeln med Afrikas jordar - utsugning eller utveckling

Konflikt handlar denhär veckan om hur bördig mark i Afrika upplåts åt utländska investerare. Om rika länder som söker jord utomlands för att trygga sin egen livsmedelsförsörjning och odla biobränsle, medan hungrande afrikaner är hänvisade till bistånd och nödhjälp. Men denna växande marknad väcker också hopp om en väg ur Afrikas beroende och fattigdom. Vad är det vi ser - nykolonialism eller en nya möjligheter för Afrika?

Sedan de senaste årens matkris plötsligt fick livsmedelspriserna att skjuta i höjden, har också en intensiv kamp om odlingsbar mark brutit ut. Rika länder som saknar egna marktillgångar, däribland Gulfstaterna, köper upp eller hyr mark i fattiga länder, främst Afrika, för att säkra tillgången på mat för sina egna befolkningar. Och det handlar om ofattbart stora områden. Saudiarabien har förvärvat 500 000 hektar i Tanzania, Förenade Arabemiraten har köpt 400 000 hektar mark i Sudan och Qatar har fått 40 000 hektar mark i Kenya i utbyte mot ett lån för att bygga en ny hamn, för att nämna några exempel. Samtidigt lider människor av matbrist i länder som upplåter sina marker och de är hänvisade till bistånd och nödhjälp för att klara sig. Det hörs allt fler rop efter reglering och insyn i handeln med land för att den också ska gynna utvecklingen i de länder som tar emot utländska investerare. Jacques Diouf, chefen för FN:s jordbruksorgan FAO har varnat för neokolonialism. Med i programmet finns Dennis Pamlin, global rådgivare i klimat- och handelsfrågor på Världsnaturfonden och Gunnel Axelsson Nycander, internationell policyhandläggare på Hela välden, Svenska Kyrkans internationella arbete. I byn Mtamba i Tanzanias kustprovins, upplät invånarna tidigare i år en del av sin mark till det brittiska företaget Sun Biofuels, som ska använda drygt 8000 hektar till att producera biobränsle av växten jatropha. I utbyte mot mark har företaget utlovat arbetstillfällen och att man ska ta ett  socialt ansvar genom att bygga skolor och sjukhus. Frilansjournalisten Magnus Bellander har besökt byn, där Sun Biofuels intåg inte riktigt blev som byborna hade tänkt sig. Frågan om huruvida rika länders förvärv av mark i fattiga länder handlar om utvecklingsmöjligheter eller en ny form av kolonialism väcker starka känslor, inte minst bland investerare som känner sig orättvist anklagade för hänsynslöst rofferi. Företag som tidigare stolt visade upp sina investeringar håller nu tyst om sina aktiviteter och jobbar under lokala företags täckmantel för att inte väcka uppmärksamhet. Det hävdar Huma Fakhar, pakistansk konsult som hjälper företag och regeringar i Gulfstaterna att etablera sig i Afrika och Asien. Hon menar att lokalbefolkningen får tillgång till jobb och kunskap, och att land som ändå inte brukas kommer till användning. Och för företagen är avkastningsmöjligheterna mycket goda, särskilt i Afrika. Alla vinner på det här, säger Huma Fakhar. David Hallam är chef vid FN:s jordbruksorgan FAO:s handels- och marknadsavdelning, som bland annat arbetar med att ta fram riktlinjer för den här typen av affärer. FAO publicerade tidigare i år den första övergripande rapporten om konsekvenserna av den snabbt växande handeln med jordbruksmark och den har just titeln: Land grab or development opportunity? – Rofferi eller utveckling.  Även om inte alla investerare kan anklagas för "land grabbing" så finns det en hel del att oroa sig för när det gäller rika länders handel med mark i fattiga länder, anser David Hallam. För visst verkar det motsägelsefullt att länder som inte klara sig egen livsmedelsförsörjning avstår från mark där andra länder odlar mat till sin egen befolkning, säger David Hallam men betonar samtidigt att FAO inte vill avfärda investeringarna rakt av. Tvärtom, det är snarare bristen på investeringar i Afrika som är en grundläggande orsak till de ekonomiska problemen där.  Det som behövs är satsningar som också medverkar till en lokal utveckling, säger David Hallam, sådant som bidrar till överföring...