Frankrike i terrorns grepp

Om Frankrikes elfte september. Så kallas terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo och dess efterspel med två gisslandraman. Hur ska Frankrike och Europa hantera denna nya form av terrorism, och vad kan man göra för att undvika att samhället blir allt mer polariserat? Hör röster från Paris, Alger och Stockholm om skotten i Europas hjärta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är nu 58 timmar sedan Paris stannade upp. De två bröderna Said och Cherif Kouachi har precis avrättat nio journalister, en polis och en vaktmästare vid den franska satirtidningen Charlie Hebdo. På gatan utanför redaktionen väntar deras sista offer. Det är ytterligare en polisman som skadad ber för sitt liv. Händelsen fångas på film, och bilderna ska bara minuter senare visas i nyhetssändningar världen över. Det är en brutal scen, en avrättning från nära håll. En avrättning som blir bröderna Kouachis tolfte i Paris och som inleder deras katt och råtta lek med närmare 90 000 franska poliser och militärer. – Det är unga vettvillingar som inte vet vad de gör. Det faller tillbaka på oss muslimer i landet, sade Parisbon Said strax efteråt. På frågan från Ekots Alice Petrén, om detta kommer att öka islamofobin i Frankrike, svarar han att det redan har skett. Igår sköts bröderna Kouachi ihjäl av polisen, och likaså den tredje gärningsman som dagen efter attacken mot Charlie Hebdo sköt ihjäl en polis och en kommunanställd. Två gisslandraman har fått ett dramatiskt slut, och ett omskakat Frankrike vaknar upp efter tre dramatiska terrordygn. - Det är dagen efter, men det är också dag ett. Alla har förstått att det här bara är början av något som är en ny form av terrorism. Det här känns inte över på något sätt. Det finns kanske mer än tusen fransmän ute i Syrien, Irak och Afghanistan som håller på att träna. Frågan nu är när nästa attack händer, säger Mats Karlsson, chef för utrikespolitiska institutet som bor tre minuters promenad från Charlie Hebdos redaktion. Ett Frankrike där islamofobin har blivit rumsren. Den bilden målar den fransk-algeriske statsvetaren Karim Amellal upp när Konflikts Anja Sahlberg når honom på telefon. Som exempel nämner han Éric Zemmours nyutkomna bästsäljare ”Le Suicide française”, det franska självmordet, och författaren Michel Houellebecqs roman ”Soumission”, Underkastelsen, som kom ut samma dag som massakern på Charlie Hebdo skedde nu i veckan.  Böckerna är symptom på ett samhälle som inte mår bra, säger Amellal. De visar på att högerextrema idéer har avdramatiserats, och så även hatet mot ”den andre”. Framförallt de som alltid målas upp som syndabockar, nämligen muslimerna. Denna bild är väl pessimistisk, säger Axel Gyldén, journalist på franska nyhetsmagasinet L’Express. Han tror inte att det kommer bli så enkelt att Frankrike kommer bli dividerat. Folk har förstått att terroristerna handlar om enstaka tusental av de fem miljoner muslimer som lever i Frankrike. Han menar även att Marine Le Pen och Nationella fronten inte bara bygger på islamofobi, utan även spelar på den ekonomiska krisen med hög arbetslöshet. – Marine Le Pen har varit ett protestval. Nu gäller det en helt annan grej, vad gör vi nu? Jag tror inte att folk tror att Le Front National har lösningarna på det här, säger Axel Gyldén. Ekots utrikeskommentator Agneta Ramberg sammanfattar reaktionerna från de islamofoba partierna i Europa med ”vad var det vi sa”. Den tyska islamfientligt rörelsen Pegida skrev just detta på Facebook, vilket de senare...