FN OCH SKYLDIGHETEN ATT SKYDDA

Lördag 6 septemberVid FN:s generalförsamling 2005 röstades enhälligt igenom att det är en kollektiv skyldighet att ingripa för att skydda en befolkning mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot de mänskliga rättigheterna. Nationers skydd mot angrepp försvagas och individens skydd förstärks. Men vad stannar vid stora ord och papper och vad blir praktik i FN? Ryssland hävdade principen skyldighet att skydda när de intervenerade i Sydossetien. Blir skyldigheten att skydda ett nytt redskap för stormaktsintressen, eller en verklig reform för FN? Vad blir FN - ett räddhågset rundningsmärke eller en kraftfull rättsgarant?

I Sverige har Svenska FN-förbundet medlemmar över hela landet; 7000 aktiva medlemmar spridda på 120 medlemsorganisationer. Svenska FN-förbundet har en mängd aktiviteter och är en folkrörelse med målsättning att driva på i FN-frågor. En aktuell kampanj som de för nu är att lansera FN-bakelsen på FN-dagen den 24 oktober. Pengarna ska gå till FN:s humanitära bistånd och ”röj en mina-kampanjen”. Jonas Nyström är kampanjansvarig och uttrycker att ett av de stora problemen med FN idag är att stormakterna inte skriver på viktiga konventioner som den om förbud mot personminor. Trots att USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien tillsammans med 150 länder skrivit på en gemensam deklaration om att ingripa vid folkmord, krigsförbrytelser och etnisk rensning, så är vägen till praktisk handling lång.Deklarationen hade sin bakgrund i en lång räcka av FN-misslyckanden. Massakrerna i Rwanda och Srebrenica pågick ostört och när sedan strider bröt ut i Kosovo senare stod FN än en gång handfallet. 1999 tog Nato saken i egna händer och bombade de serbiska styrkorna. FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan hävdade att det internationella samfundet måste hitta ett regelverk för hur man skulle kunna lösa konflikten mellan principerna om nationers skydd mot angrepp och den moraliska skyldigheten att ingripa när grova brott mot mänskligheten begås. Sex år senare, 2005, klubbade en enhällig generalförsamlig igenom dokumentet som kom att kallas reponsibility to protect eller R2P på FN-jargong. I december förra året utsåg FN:s general-sekreterare den välrenommerade statsvetaren  Edward Luck till FN:s specielle rådgivare i frågan om skyldighet att skydda. Misstroendet bland FN:s medlemsländer är utbrett och oklarheterna många så förväntningarna på FN:s insater är högre än FN:s möjligheter att faktiskt uträtta något, i alla fall på kort sikt, sa Edward Luck till Konflikts Marie Liljedahl.Två FN-veteraner är med i programmet för kommentarer. Jan Eliasson, senast FN:s särskilda sändebud i Sudan och Darfur, FN:s förste undergeneralsekreterare för Humanitära insatser och katastrofhjälp. I egenskap av ordförande för FN:s generalförsamling var han den som 2005 ledde förhandlingarna som ledde till att generalförsamlingen antog deklarationen om ”Skyldigheten att skydda”. Jan Egeland tjänstgjorde till nyligen också som undergeneralsekreterare för FN:s humanitära insatser. Nu är Jan Egeland chef för Norges utrikespolitiska institut.  Indienfödde Ramesh Thakur satt i den kommission som 2001 presenterade rapporten ”The responsibility to protect” - underlaget till FN-beslutet. Tidigare har han varit professor vid universitet på Nya Zeeland och Australien, rådgivare åt regeringarna där, rektor för FN:s eget universitet, särskild rådgivare och huvudförfattare till generalsekreterare Kofi Annans reformrapport. Idag är han professor i statsvetenskap vid Waterloo-univerisitet i Kanada och författare till ett flertal mycket initierade böcker om FN. Trots att han varit med skapat den hoppfulla FN-normen ”Skyldighet att skydda”, varnar Ramesh Thakur för att FN-systemet kan vara på väg att helt förlora trovärdigheten. En destruktiv process som accelererat sen 1999 då NATO bröt mot FN-stadgan och själva bestämde att bomba Serbien.Yasmine Sherif är initiativtagare till UNDP:S ”Rule of law-program” och till helt...