Det misslyckade kriget mot narkotikan

Konflikt om det förlorade drogkriget i Latinamerika. Trots miljardsatsningar på militära insatser så fortsätter narkotikaproduktionen obehindrat och skördar varje år tiotusentals dödsoffer. Hör före de detta presidenter som ångrar sin tidigare politik och nu förespråkar avkriminalisering, hör intellektuella om legalisering av narkotika som lösningen, reaktionerna från USA och latinamerikanska missbrukare som offras i kampen mot de mäktiga kartellerna.

Idag är de flesta överens om att kriget mot narkotikan har misslyckats. Bara i Mexico har mer än 16 000 människor mist livet de senaste tre åren i strider mellan polis, militär och drogkarteller och mellan de rivaliserande kartellerna. Fastän stora delar av landets militär satts in så ökar bara antalet döda. Och inget tyder på att knarkflödet in i USA är på väg att strypas. I drygt trettio år har USA pumpat in miljardbelopp till narkotikabekämpning på den latinamerikanska kontinenten. Regeringarna där har fått enorma summor för att stärka sina arméer och för att föra krig mot kokainet, marijuanan, heroinet och de syntetiska drogerna. Gerillarörelser har försvagats, men knarket har inte försvunnit. Tonvis med växtgifter har hällts över kokaodlingar i Anderna och miljontals plantor har ryckts upp med rötterna. Men odlingarna och laboratorierna försvinner inte, det flyttar bara någon annanstans. 2009 verkar vara året då alla tröttnat på det misslyckade knarkkriget. I februari kom rapporten Drugs and Democracy – Toward a Paradigm Shift.  Bakom rapporten finns en kommission bestående av 17 medlemmar. Bland dem finns tre före detta presidenter; Colombias César Gaviria, Brasiliens Fernando Cardoso och Mexikos Ernesto Zedillo och författarnamn som Paulo Coelho och Maria Vargas Llosa. Rapporten slår fast att kriget mot knarket har misslyckats och att det är dags för en fullständig omdaning av narkotikapolitiken. Samtidigt i år har Mexiko och Argentina infört nya lagar som tillåter innehav av mindre mängder narkotika för privat bruk och Brasilien och Ecuador är på väg att följa efter. Konflikts Marie Liljedahl har tecknat en bakgrund. Frågan om legalisering av narkotikan har kommit att debatteras allt flitigare under 2009. En som har klara idéer om detta är den colombianske journalisten och författaren Leon Valencia. I åratal har han förespråkat en legalisering, och då inte bara av små doser knark för personligt bruk Konflikts Kajsa Boglind ringde upp honom för att höra hans argument. Men varför är det just i år, 2009, 40 år efter det att Nixon förklarade ”War on drugs” som högt uppsatta politiker och debattörer över hela Latinamerika fördömer narkotikakriget som värdelöst och efterlyser nya metoder? Magnus Linton finns med i programmet för att svara på frågan från sitt hem i Bogota i Colombia. Bilden av Latinamerika som enbart en producentkontinent finns både i USA, Europa och i Latinamerika. Men inget kunde vara mer felaktigt, bara i Mexiko har bruket av exempelvis metaamfetamin ökat kraftigt på senare tid. När den nya lagen där nyligen trädde i kraft, den som tillåter exempelvis heroin och kokain för personligt bruk, var omdömena visserligen positiva på många tidningars ledarsidor, men på landets missbrukskliniker var stämningen en annan. Konflikts Robin Olin som slog dem en signal. En som vill skapat uppmärksamhet kring knarkproblemet är den mexikanska konstnären Teresa Margolles. Vid biennalen i Venedig visade hon sin installation som heter ”Vad annat kan vi prata om”. Över entrén hade hon hängt en flagga för att välkomna sina besökare. Flaggan var mörkt röd, dränkt i blod som hon samlat från några av de tusentals personer som fallit offer för knarkkriget i Mexiko. Kulturradions Cecilia Blomberg träffade henne i Venedig. Latinamerikansk narkotikapolitik har under de senaste decennierna mer eller mindre dirigerats från USA. Vanda Felbab-Brown, vid Georgetown universitetet har i sin avhandling ”Shooting up” studerat vilka följder som USA:s krig mot...