Den stora grannfejden

Om Colombia, där en ny president ska väljas efter åtta år med högerpolitikern Àlvaro Uribe. Mycket står på spel, inte minst i en av kontinentens just nu mest explosiva konflikter; den med Hugo Chavez Venezuela. Hör reportage från båda sidor om en gräns som delar två brödraländer i ett modernt kallt krig. Samtidigt innebär valet att Uribe-eran är över. Riskerar Colombia nu att återfalla i kokainvåldets grepp? Lars Palmgren och Lotten Collin sänder Konflikt från Bogotá.

Misstron mellan Hugo Chavez och Álvaro Uribe grundlades redan innan Uribe blev president.  I samband med kuppförsöket mot Chavez 2002 uttryckte Uribe sympati för kuppmakarna och gav senare kuppledaren Pedro Carmona asyl i Colombia.  Men den första riktigt heta diplomatiska krisen kom i december 2004, när colombianska säkerhetsagenter grep Farc-gerillans så kallade utrikesminister Rodrigo Granda i Caracas. För Uribe var det ett bevis för att Chavez stödde den colombianska gerillan.  Chavez, å sin sida, talade om invasion – att Uribe inte respekterade Venezuelas suveränitet och att han agerade som imperiets, det vill säga Washingtons, lydhund. Men konflikten pågick bara under någon månad som så ofta i dessa två presidenters turbulenta förhållande så dränktes missjämnan ganska snart i en stor kram. Och när Uribe i september 2007 utsåg Chavez till fredsmäklare med Farc-gerillan så var det rena smekmånaden. Men den fick ett abrupt slut redan bara ett par månader senare, då Uribe i ett tal förklarade att han dragit tillbaka Chavez medlingsmandat. Chavez blev djupt förolämpad av Uribes kovändning. Inte minst för att inte han hade fått vetskap om beslutet innan Uribe offentliggjorde det. Chavez tog hem sin ambassadör, kallade Uribe för konspiratör och hotade med att frysa all handel mellan länderna. Och när colombianskt stridsflyg i mars 2008 bombade ett Farc-läger på ecuadoranskt territorium nådde ordkriget närmast orkanstyrka. Chavez kallade Uribe krigshetsare, kriminell, barnamördare, maffialedare och lite till. Han skickade stridsvagnar till gränsen och beordrade stopp för all handel med Colombia. Men bara en vecka senare, under ett latinamerikanskt toppmöte i Santo Domingo, så stod de där och omfamnade varandra igen. Spänningen och misstron fanns fortfarande kvar, men sopad under matta och relationerna mellan de två länderna fungerade ungefär som vanligt. Tills för några månader sen. När Uribe skrev under ett avtal som ger USA rätt att utnyttja sju colombianska militärbaser, officiellt för att hjälpa Colombia i kampen mot knarkhandel och terrorism, så lyftes konflikten till nya nivåer. Uribe var återigen en krigshetsare, en imperiets ledhund, en totalt opålitlig människa. I Chavez ögon innebar avtalet inget annat än en krigsförklaring. Colombia hade förvandlats till en plattform som USA kunde utnyttja för att attackera Venezuela. Och där står det idag. All handel har avbrutits. Och den här gången rör det sig inte bara om ord. Colombias bilindustri är på fallrepet och det vanligtvis så dynamiska livet vid gränsen mellan de två länderna har stannat av. Konflikts Lars Palmgren åkte dit för att ta tempen på krisen. Och på söndag går Colombia till val, ett val som kommer få stora konsekvenser för både konflikten med Venezuela och relationen till resten av Sydamerika. Två kandidater leder i opinionsmätningarna, förre försvarsministern Juan Manuel Santos som representerar en fortsättning på Uribes politik, och så utmanaren Antanas Mockus, professor i matematik som vill satsa resurser på utbildning och få slut på korruptionen. Jobb, sjukvård, hur gerillan ska bekämpas är stora frågor i valet, men mycket av debatterna kretsar också kring konflikten med Venezuela, och hur president Hugo Chávez ska hanteras i framtiden. Konflikts Lotten Collin följde båda kandidaterna i hasorna. För några dagar sedan fick Colombias president Álvaro Uribe en utmärkelse som "00-talets viktigaste politiska ledare i Latinamerika" på ett toppmöte mellan EU och Latinamerika...