Arabiska protester prövning för EU

Om principer och profiter i EU:s södra grannskap. Hör berättelserna om hur Kadaffi lärde Berlusconi bunga bunga och blev Europas gränsvakt, om fiskeförhandlingar som fortsätter mitt under brinnande uppror, och om europeiska ekonomiska egenintressen som bidragit till sociala motsättningar i massupprorets Maghreb. Med röster från Florens, Oxford och Hurghada. Hur kan ni bara se på, när vi dödas... En vädjan som via Skype och internet trängde ut ur det stängda Libyen i veckan. Och allvaret i situationen har gjort att världens ögon nu är riktade mot Libyen. FN:s säkerhetsråd talar om brott mot mänskligheten och överväger, i detta nu, skarpa sanktioner. USA:s, Nato:s och EU:s ledningar höll igår samtliga krismöten för att överväga egna åtgärder. Men i dagens Konflikt riktar vi blicken lite vid sidan av om den helt aktuella dramatiken i Libyen, och tittar på vad omvärlden och de rikare grannarna i EU egentligen gjort tidigare när det gäller de större, underliggande problem som bidragit till den vrede som nu svämmar över på torgen i Nordafrikas och Mellanösterns länder. Uppenbart är att brist på jobb, fattigdom, framtidsmöjligheter och ojämlikhet varit bränsle på den brasa som nu brinner för fullt bland EU:s närmaste grannländer i söder. Och detta trots mer än 15 år av deklarationer från EU:s sida om partnerskap för social och ekonomisk utveckling med grannländerna kring Medelhavet, i Nordafrika och Mellanöstern. Och nu hävdar ledande EU-företrädare att Europa behöver tänka om. Så vi ställer idag frågorna: Har EU ett medansvar för dagens kriser och uppror i Nordafrika och Mellanöstern? Och vad bör EU då göra nu? Medverkande för att hjälpa oss söka svar på det är Mats Karlsson, tidigare vice världsbankschef, i flera år världsbankens ansvarige för Mahgrebländerna och numera chef för Centret för Medelhavsintegration i Marseille och Marianne Laanatza, mångårig mellanösterexpert vid tankesmedjan MENA, som undervisar på svenska universitet och anlitas som konsult av både svenska och internationella myndigheter och organisationer, nu senast bla för att undervisa tjänstemän vid flera arabländers handelsministerier i vad man bör tänka på med i förhandlingar med EU. De är stora grupper unga i Nordafrika som nu så tydligt i flera länder tappat tålamodet med arbetslöshet, eller usla arbetsvillkor och en hopplös framtid. Konflikts Ira Mallik hittade faktiskt några av dem på "Sweden.se - the official gateway to sweden", regeringens hemsida för att upplysa de som vill arbetskraftsinvandra till Sverige.  En av insändarna med frågor dit är egyptiern Romany Shodhy, 27 år gamma med universitetsexamen i socialt arbete. Men han har fått jobb på turistrestaurang i  El Gouna, en badort nära chartermålet Hurgadha. När Konflikts Ira Mallik ringde honom berättade han hur det ser ut nu när turisterna lämnat Egypten. Det av EU:s medlemsländer som tydligast uttryckt oro, eller snarare panik, över att oron i Nordafrika kan bli till flyktingsströmmar är Italien. Den oron för massmigration har också varit en faktor, vid sidan av många andra som gjort Italien till Khadaffis främsta bundsförvant i Europa. Konflikts Ivar Ekman tittade närmare på det här förhållandet, och hamnade direkt där man brukar hamna när man pratar om Italien - i sång, om Khaddafi, och Berlusconis sexlekar. En som ägnat mycken tid åt att fundera kring EU:s roll och ansvar i förhållande till länderna i Nordafrika och Mellanöstern är ekonomidoktorn och forskaren Rym Ayadi, idag knuten till tankesmedjan Centre for  European Policy, men med en imponerade meritlista som sakkunnig anställd expert i EU-kommissionens olika direktorat. Med egen anknytning till Tunisien, men utbildad på franskt elituniversitet har hon intresserat sig mycket för Mahgreb-länderna och Mellanöstern. Och hon är inte förvånad över upproren, sa hon när Konflikts Mikael Olsson fick tag på henne. Han intervjuade även professor Bichara Khader på Catholic University of Louvain. En talande detalj i EU:s...