Elin Ekblom Bak - folkhälsa & kondition
Faktum är att konditionen hos oss svenskar bara blir sämre och sämre – om vi förhåller oss till en så kallad samhällsnivå – och inte låter oss luras av att citat ”alla tränar som galningar” – för vad som faktiskt sker är som så mycket annat i samhället – det sker en polarisering – där extremerna växer. Det vill säga – de allra mest vältränade blir bara mer och mer extremt tränade – men de utgör samtidigt en försvinnande liten andel av befolkningen och är dessutom förhållandevis ointressanta att studera ur ett folkhälsoperspektiv. Sanningen är att den grupp av personer som tränar och rör mindre på sig och därmed får en försämrad kondition – den gruppen bara växer och växer – och utgör dessutom en majoritet – till skillnad från den extrema subgruppen som lever för att träna och anmäler sig till fyra Ironman och tre swimrun om året. Och vad beror det på då? Kan det ha något att göra med att förr i tiden behövde vi springa i kapp och banka ihjäl vår mat, men då nutidens föda inte alls är lika svårfångad, och någon nämnvärd kondition inte längre är ett måste för att fånga den, upplever många det som svårt omotiverande att tvinga sig själva till någon form av konditionsträning. Eller beror det på den – enligt mig personligen – snedvridna retorik som förs när det kommer till träning där man ofta fokuserar på hur man ska bli maximalt vältränad av att röra på sig så lite som möjligt? Eller är det så enkelt att vi rör på oss mindre i vardagen – att vi idag har byggt oss ett samhälle med en infrastruktur i alla led som gör att vi egentligen aldrig någonsin behöver röra på oss – om vi inte själva råkar finna en glädje i att göra så? Kanske – men istället för att jag ska sitta här och gissa mig framåt med en försiktigt raljant ton så är det väl mer passande att dagens gäst – Elin Ekblom Bak, docent i idrottsvetenskap på GIH – får komma till tals och berätta om hur det verkligen ligger till! Inspelningen är från Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm – mycket nöje!